För några år sedan kollade jag ofta på ghost whisper. Jag vet inte vad du tycker om den serien, men jag tycker att den var spännande och det blev lyckliga slut.
Jag undrar hur det skulle kännas om vi kunde tala med olika människor trots att andra inte ser dem. Det vore roligt att kunna hjälpa dem att berätta om saker för de som inte längre kan se och höra dem. Programmen brukar sluta med att personerna ser ljuset i tunneln.
Jag skulle vilja att alla fick lära känna Jesus och får möjlighet att komma till himlen. Det är som ljuset i tunneln.
Jag var på frizon ett år och då talade de om döden och då insåg jag hur viktigt det är att våra vänner får höra om Jesus så att de får chans att välja om de vill tro på samma tro som jag har. Man kan inte förlora något på att välja att tro på Jesus och alla som vill kan få lära känna honom. Man vet aldrig när någon ska dö även om statistik visar på hur gamla de flesta blir före de dör, men många gånger kan det komma plötsligt.
Jag var med om att en klasskompis dog. Det var verkligen jättejobbigt och jag förstod det inte. Jag hoppas verkligen att han fått höra om Jesus och valt att tro på honom. Det tror jag. Låten som han ville skulle spelas i kyrkan var. Tears in heaven.
En annan plötslig död jag var med om var en arbetskompis som länge haft praktik. Han skulle sedan åka till Irak och hälsa på sin famlij. Lite senare fick jag veta att han var död. Jag vet att han hört om min tro och jag hoppas verkligen att han valde att tro på den. Även honom saknar jag jättemycket. Han var alltid så snäll, glad, skämtsam och jag får många gånger bilder av saker som han gjorde. Jag trodde verkligen inte att det var sant när jag fick beskedet om att han inte kommer att komma tillbaka.
Jag hoppas att båda familjerna har det bra. Den sistnämndas familj besökte jag ett tag efteråt och det var ungefär som i ghost whisper. Vad menar jag med det? Jo, jag menar att jag fick berätta hur jag upplevde honom och säga hur mycket jag saknar honom. Han delade mycket glädje med mig och vi pratade mycket med varandra. Det var han som började lära mig arabiska och han skulle fixa en buss med tjejer så jag skulle kunna välja en tjej. Han skämtade mycket om det, men ville nog hjälpa mig att hitta någon också. Jag kan inte säga hur mycket jag saknar honom, men det vore verkligen kul att få träffa honom igen. Jag hoppas att han ser oss och hör när vi pratar om hur bra han var och hur mycket vi saknar honom. Extra kul var det när jag sommaren 2014 fick prata med dottern till honom och hon var glad och kommer ihåg mig. Hon studerar nu och är vuxen. Det var kul att träffa henne när hon följde med sin far på jobbet.
Saknar du någon eller känner igen dig i något jag skriver så får du gärna lämna en kommentar nedanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar