Exemplet är en mor till två barn som har en svägerska som ofta ringer och kommer på besök utan att säga till. Det slutade med att mamman till barnen var tvungen att säga att hon endast har tid att prata i 10 min och när 10 min hade gått så försöker hon att avsluta samtalet. När det gäller besöken så såg mamman till att städa när hon fick besök. Detta för att visa att det inte passade att komma. En annan gång städade hon i köket när svägerskan drack kaffe. Hon har berättat för sin svägerska att det är bra om hon får veta när svägerskan tänker komma på besök.
SÄTT UPP REALISTISKA MÅL
Jag tycker att allt som stod under den här rubriken var så bra att jag väljer att dela med mig av allt.
Att känna att man jobbar så hårt man bara kan, men ändå inte kommer någon vart eller får tillfälle att göra det man vill, det är en av de allra största källorna till stress.
Teknisk konsult
Henry är teknisk konsult och hävdar att mycket av stressen ibland personer i ledande ställning i näringslivet är självförvållad: Stressen kommer när kraven på prestationer överstiger den faktiska förmågan. Ironiskt nog är det ledarna själva som ställer de mest hopplösa kraven på sig. De förstår inte alltid sina egna målsättningar, därför hamnar de i ett tillstånd av ständig krisberedskap. Alla oväntade utmaningar bemöts som regelrätta kriser. Och varje kris bemöts med alla resurser man har. Följaktligen tvingas personalen släppa allt för att fokusera på det nya problem som plötsligt har dykt upp, men problemet hinner aldrig riktigt lösas förrän det dyker upp ett nytt. Tiden räcker bara för att lösa problemet temporärt, sedan kommer nästa kris.
Henry anser att ledarna måste sluta hoppa från kris till kris och istället, när det kärvar, företa en grundlig orsaksanalys. Ett exempel på en grundorsak, säger Henry, vore att ett datavirus äter upp allt tillgängligt minne så att hela systemet till slut riskerar att krascha. För att lösa problemet skulle man behöva skriva om en stor del av programkoden. Det här vet alla. Men det tar tid och under den tiden börjar kunderna klaga. Så istället för att skriva om programmet bestämmer man sig för att öka systemets minneskapacitet. Men problemet finns ju kvar och det kommer att göra sig påmint igen, fast kanske inte än på ett tag. Kunderna slutar visserligen klaga, men alla inblandade vet någonstans i bakhuvudet att frågan inte är ur världen. Chefen vet att de har jobbat hårt och länge, men han vet också att inget av problemen har fått en slutgiltig lösning. Men vad ska han göra? Han har inte tillgång till den kompetens som skulle kunna ta itu med grundorsaken. Alla i personalen har för mycket att göra. Lösningen är inte i första hand en teknisk fråga. Vad man måste göra är att sätta en gräns för den tid som ägnas åt att släcka småbränder. Chefen måste klargöra för sina överordnade vad det handlar om (en minnesläcka) och begära resurser för en långsiktigt hållbar lösning. Sedan måste han förklara för sina kunder att detta kommer att ta en tid att åtgärda, men att när det är gjort, så kommer problemet att vara åtgärdat för gott. Det är bättre att jobba på att lösa problemet än att förlita sig på tillfälliga eller ytliga pseudolösningar. Det ger inte bara nöjdare kunder, det reducerar även kostnaderna för övertidsarbete, samtidigt som både personal och chefer blir mindre överbelastade och frustrerade.
Funderingar
Att känna att man jobbar så hårt man bara kan, men ändå inte kommer någon vart eller får tillfälle att göra det man vill, det är en av de allra största källorna till stress. Jag kan känna igen mig i detta. Jag skulle kanske kunna hinna allt jag vill göra om jag inte skulle bry mig om kunderna, men kunderna är det viktigaste av allt. Det är därför jag har mitt jobb.
Jag får ibland höra av min chef att godset är viktigare än kunderna och reklamationerna. Jag kan hålla med om att vi måste ta hand om godset, men vi måste även ta hand om kunderna i butiken och kundernas reklamationer.
För mig så går alltid kunderna först. Många gånger är reklamationerna det viktigaste för om de inte sköts på rätt sätt så är det risk att det sprids till många personer och då får butiken snabbt ett dåligt rykte. Tyvärr så sprids reklamationer snabbare än saker som fungerar som det ska. Jag försöker därför lösa reklamationer så snabbt som möjligt för att kunden ska slippa vänta så länge. När det gäller godset så anser jag att även det är viktigt, men jag kan ju inte hoppa över en kund i kassan för att jag ska ta hand om godset.
Många gånger har jag hjälpt till i butiken trots att jag kanske på pappret är lagerkille, men det är kul att kunna hjälpa till, men ibland så känns det som tiden inte riktigt räcker till.
Det jag försökte få sagt här var att jag vill hinna med allt chefen säger till mig, men eftersom vi är så få som kan allt jag gör så blir det svårt att hinna med allt. Speciellt när allt ökar på samma sätt som försäljningen. Ibland vet jag inte vart jag ska börja för att det är så mycket som ska göras. Dessutom har jag egna uppgifter som jag vill göra, men det hinner jag inte alltid p.g.a. att chefen ofta ger mig nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar